Vilken lättnad

Nu är opponenskapet avklarat och över.
Maria och jag fick opponera på den andra uppsatsen först. Det blev inget auditorium då inga åhörare dök upp. Det var rätt skönt. Hade innan funderat på hur vi skulle få de 90 minuterna att gå men det var snarare så att det nästan inte var tillräckligt med tid. Sedan fick vi lunch och efter det var det vår tur att vara respondenter och få vår uppsats "slaktad". Då dök det plötsligt upp 6 pers som skulle vara åhörare. Det var dock till vår fördel eftersom flera hade åsikter som gynna oss och stärkte vår uppsats. Opponenterna hade lite saker som de tyckte att vi skulle ändra på och jag tyckte naturligtvis att de hade FEL! Det hade väl rätt i några saker. T e x var det så pinsamt att vår referenslista inte var komplett, en så enkel grej...  När opponentskapet var över, fick vi fem minuter med examinatorn som påpekade lite småsaker hon tycker att vi ska fixa för att bli godkända. Dessa kommer komma skriftligt i slutet av veckan sedan har vi 10 arbetsdagar på oss att fixa det, så det blir väl i början av januari. Opponenternas åsikter struntar vi i, eller några småsaker kommer vi fixa till men mer orkar vi inte.

La Famiglia undrade in en kommentar vad uppsatsen handlar..

Uppsatsens titel är: Färger ett språk som patienter med Alzheimers sjukdom kan förstå. - En litteraturstudie. Och den handlar alltså om Alzheimerspatienter och huruvida man kan använda färger i miljön för att underlätta orienteringsfömåga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback