Efter mitt inlägg i går har jag fått både mail och sms från familj och vänner som undrar vad som hänt. Vänner som jag/vi har lärt känna genom bloggen och våra härliga lagotto. Tack för all omtanke. Senaste dygnen har varit lite oroliga och jag har inte velat skriva något innan vi fått besked. Nu i eftermiddag kom beskedet och det var positivt genemot vad min hjärna kokat ihop.   

För några dagar sedan, tisdags fick jag för mig att Tristan var sned i ansiktet men tänkte att jag kanske inbillade mig. I onsdags blev det mer påtagligt hur sned han var, höger ansiktshalva var helt slapp, han dreglade och han var lite snubblig när han gick. Fick panik och tänkte att han kunde ha fått blödning, propp eller tumör i hjärnan. Fick tag på en veterinär i örebro dit vi fick komma under eftermiddagen. Veterinären undersökte Tristan och kom fram till att det kunde vara någon idiopatisk (oförklarlig) påverkan på balansnerven. Och att det skulle läka ut av sig själv. Hon lugnade mig och sa att risken att det var blödning, propp eller tumör inte var så stor. Jag var nog så uppe i varv att jag inte minns särskilt mycket av vad hon sa. Vi tänkte fråga om borrelia eller annan fästingburensjukdom men det kom av sig i paniken. 

I går morse, torsdag var Tristan ännu mer snubblig så jag ringde till strömsholm så fort de öppnade. De bad oss komma så snart som möjligt. När jag anmälde oss i kassan och personalen sa "ajdå" om hans ansikte, kändes det som om mina misstankar kanske inte var helt fel, och den paniken/oron jag kände blev ännu värre. Vi blev ganska snart omhändertagna av en veterinär som klämde, kände, kikade och pillade på Tristan. Snälla finaste prinsen Tristan som bara stod och var så duktig och fann sig i vad som gjordes med honom. Oki när de pillade honom i röven blev han lite förnärmad. Till och med när det togs blodprover satt han snällt. 
Veterinären ville lägga in Tristan för att göra en MR dagen efter om de hade tid, men jag i mitt rätt panikslagna tillstånd ville inte alls lämna kvar Tristan. Rådgjorde med Lotta som sa det som jag också hade tänkt: och om de hittar en blödning eller propp? vad ska de göra? 
Lotta tyckte att vi istället skulle fokusera på blodprovsvaren, huruvida han har borrelia eller ej. Och därefter gå vidare.
J och jag diskuterade och kom fram till att det kanske ändå är skönt att veta om det är något i hjärnan eller ej, även om det inte finns något att göra. Efter en lång dag beslutade vi i samråd med vetten att avvakta med MR tills alla blodprovsvar kommit så vi åkte hemåt med Tristan. Men skulle han bli sämre skulle vi åka in igen (att tillägga är att under allt det här har Tristan varit vid gott mod, han har ätit, druckit, kissat och bajsat.) En stund efter att vi hade kommit hem hit till sthlm ringde vetten upp för att berätta att alla blodprover såg bra ut. Det enda som de inte hade fått svar på var fästingproverna.

Nu på dagen så ringde de igen med svaren på fästingproverna. De visade att Tristan har borrelia och det är borrelian som gett de neurologiska symtomen. Veterinären faxade genast recept på antibiotika till närmsta apotekt som vi nu har hämtat. Det är så skönt att äntligen veta vad som är fel. Hellre Borrelia än hjärnblödning, propp eller tumör. Borrelia är så jäkla skumt, vilka jäkla symtom det kan ge, så lurigt!  Nu känns det som om vi i alla fall se ljust på framtiden igen och hoppas att Tristan blir bättre snarast.
 
Har gått runt och tänkt för mig själv, snälla låt Lotta ha rätt. Och det hade hon, än en gång! Tusen tack till vår suveräna uppfödare för allt stöd och råd i en väldigt jobbig och omtumlande situation. Nu kan vi alla slappna av. 

I och med all denna omtumlade dramatik så missar vi den helg vi sett fram emot länge. En helg med Mia och Salma. Mia har istället fått med sig hela familjen på en liten minisemester. Stugan vi bokat sägs var fin och jag hoppas att de får en trevlig helg där utan oss och att Mia och Salma sopar mattan med de där gröttalande danskarna.