förbannad och vansinnig!
Ja jag blir vansinnig när folk går på mig med anklagelser och påståenden som de inte kan stå för eller kan förklara. Gör jag något fel, tala om det för mig... men när det är rena påhopp utan grund som inte är motiverade då blir jag vansinnig.
Det är en ganska invecklad historia och med tanke på tystnadsplikt och annat bjäffs drar jag "historian" i stora drag.  Där jag jobbar finns det en väldigt speciell anhörig. Jag har aldrig varit otrevlig mot honom utan jag hälsar jämt och småpratar lite allmänt. I fredags begärde han att jag skulle åka ned och gå ut på gården när det var dags för medicin, varav jag påpekade att jag inte får lämna planet. talade om att jag slutade 20.00 och senast då måste de vara uppe igen för att den boende skulle kunna få sina mediciner. Varpå gubben blev vansinnig och kom med jordens påhopp, han talade om att han minsan hade koll på mig, han vet vad jag sysslar med samt att jag inte sköter mitt jobb bla bla bla.. Jag bad honom (lungt) att förklara vad han menar, vilket han undvek att göra. Och så började han prata om att jag hade hoppat på honom för några månader sedan? Förstår inte vad han pratar om, eller jag anar att han syftar på ett tillfälle för ETT år sedan då jag talade om för gubben att han måste höra av sig om han inte skulle hämta den boende, med tanke på att maten är avbeställd till den boende. Den gången gjorde han ett liknande påhopp, sedan dess har det varit lungt.  Lördagen var lugn men på söndagen 5 min innan jag skulle gå hem kom gubben och bråkade igen. Samma visa igen och jag bad honom återigen att tala om för mig vad jag gör fel. Det är jag väldigt nyfiken på. Men han ville ta det tillsammans med sjuksköterskan. Dessa påhopp är rätt obehagliga, och jag blir vansinnig, jag blev så arg att jag hoppade, jag tål inte att folk kommer med ogrundade anklagelser som de inte har belägg för. 
I går var jag ledig och det hade varit fullt krig med gubben. Sjuksköterskan och han hade kommit ihop sig rejält. och han har tydligen anmält oss till äldrenämnden för att vi inte vill gå ned och ut med maten när de sitter ute. 

i dag deklarerade jag på jobbet vad jag tyckte och tänkte. Sa till övriga personalen att om inte sjuksköterskan backar upp mig när vi pratar med gubben så går jag på en gång och sätter aldrig min fot där igen. Övrig personal är på min sida, de upplever situationen obehaglig de med. Det är dock jag som är det stora hatobjektet. två till som backat upp mig ligger dock inte så långt efter nu... ;) Övrig personal sa att jag inte skulle vara säker på att sjuksköterskan backar upp mig... Sa till sjuksköterskan att jag förväntar mig att hon kommer stå bakom mig. 

För en stund sedan ringde sjuksköterskan upp mig för att prata lite, hon hoppades att jag kände att hon står bakom mig... Det var trevligt att hon ringde men jag vet inte om jag tror på henne. Hon borde gå i pension, hon kan inte sköta sitt jobb längre, än mindre fungera som en arbetsledare för sin personal. 

Vi gissar på att jag är det stora hatobjektet för att jag är en stark person som vågar säga ifrån och säga vad jag tycker, därmed är jag obehaglig....     

Det är en fruktansvärt invecklad historia med en väldigt speciell gubbe, det är ingen idé att bråka med honom. han ger sig aldrig, han har aldrig fel, det går inte att vinna över honom,  han vrider och vänder och förvränger vad folk säger. Tydligen äger han en massa torp och hus som han hyr ut till folk, folk som han sedan stämmer till höger och vänster. Var och varannan dag är det insändare i tidningen om både det ena och det andra. Snart kommer det kanske en insändare om mig ;) jag kanske blir lokal kändis..  Det kommer garanterat komma en insändare om situationen som är...