När jag skriver på bloggen försöker jag att inte vara för personlig. Har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska skriva detta inlägg eller ej. Har nu kommit fram till att jag ska göra det, främst för att bloggen fungerar som en "dagbok" vad jag gjorde när, var hur och så vidare. Jag kan gå tillbaka och kolla vad jag gjorde en speciell dag osv. Superbra.

Here goes...

Senaste veckorna har jag mått grymt konstigt, har inte riktigt kunna sätta fingret på vad, flera diffusa symtom som jag ej har fått ihop till en helhet. Den senaste veckan har har allt eskalerat, eller kanske mer exploderat. Symtom jag har kännt av är; svettningar (blir helt sjöblöt), skakar i händer och ben, takycardi (hjärtat rusar), tappat i vikt (utan att göra något), enorm trötthet men kan trots det inte sova på nätterna, känner mig hyper, känner mig fruktansvärt nedstämd (har aldrig gjort förut), kännt som en klump i bröstet (ångest, aldrig kännt tidigare), kort stubin (exploderar för minsta lilla grej).

Har inte fått ihop detta, har ej sett sambandet. I onsdags eftermiddag satt jag och beklagade mig för en av mina kära kollegor och hon försökte sätta diagnos på mig. Vi kom fram till samma sak och när jag googlade så stämde alla ovanstående symtom in.
 
I torsdags frågade jag Underläkare N om hon kunde ordinera prover på mig, bara så att jag skulle veta vad det var eller inte var. På eftermiddagen kom provsvaren och dessa var mycket avvikande mot referensvärdena. Jag har alltså hypertyreos = överaktiv sköldkörtel. Hela min kropp går på högvarv och därmed har jag alla dessa symtom. Provsvaren visade även att det är autoimmunt, dvs kroppen angriper sig själv.

När vi tittade på provsvaren var bästaste ST-läkaren F i närheten, han började ringa runt til folk, bland annat en läkare på sjukhuset för att rådfråga vad jag skulle göra. Hon rekomenderade beta-blockerare för att skydda hjärtat och få ned hjärtfrekvensen och därmed skulle skakningarna försvinna. Därefter skrev F en konsultationsremiss som vi sedan faxade till ett annat sjukhus, dit jag hör. Nu är det bara att vänta på att jag ska bli kallad till endokrinmottagningen på det sjukhuset så att jag kan få behandling. Fick även recept på beta-blockerare.

Jag ville ju bara ha provsvaren så att jag skulle kunna gå till en husläkare som sedan skulle remittera mig vidare, nu vann jag en massa tid. :D Tackade F så mycket för hans engagemang och fick till svar att han så gärna gör det för mig. Vilka arbetskamrater man har. Och vilken tur att det var just han, någon annan läkare hade kanske inte brytt sig. 

Nu när jag äter beta-blockerare rusar inte hjärtat lika mycket och skakningarna har nästan försvunnit. Men jag mår rätt kasst, alla andra symtomen är kvar och bråkar rätt rejält med mig. Jag som brukar somna innan jag ens lagt huvudet på kudden ligger nu och stirrar på klockan hela nätterna och om jag har tur får jag sova 4 timmar per natt men nu i helgen har jag fått sova i kapp lite.

Nu håller jag tummarna för att jag snart får komma till en läkare och få behandling så att jag kan bli mig själv igen.