Jag har under en längre tid gått och gnällt om detta för mig själv och har flera gånger varit på väg att skriva ett inlägg om det, för att ventilera mig. Jag har dock inte kommit mig för. Men nu har det mesta lossnat i och med att vi är i gång med uppsatsen igen. I dag har Maria varit här och vi alltså har slitit med uppsatsen, det går sakta framåt. Det tar tid att gå igenom alla vetenskapliga artiklar igen. Får hoppas att vi är på rätt spår nu. På torsdag ska vi ha telefonkontakt med vår handledare. Jag tål numera inte människan, så det får bli Maria som får hålla kontakten. Vi kom nämligen ihop oss lite i början av juni, eller jag anser rent allmänt att hon är inkompetent. Grejen är nämligen den att under alla våra träffar med handledaren har hon var evigagång tjatat om samma sak: syftningsfel, huvudsatser och bisatser osv. Vi har var eviga gång bett henne att förbi se språket, det är det sista vi kommer fixa till. Min svärfar som är lärare har lovat att rätta det språkliga i uppsatsen innan vi lämnar in den. Men handledaren har fortsatt tjata om samma saker...  Hon har alltså inte tittat så mycket på innehållet kan man anta...

Planen var att uppsatsen skulle bli klar i juli när jag hade semester, vi höll på med resultatdiskussionen och det var således inte mycket kvar (trodde vi). I slutet av juli när jag var på gotland, var Maria och träffade handledaren. Handledaren säger DÅ, (när de 10 veckorna var slut) att hon hade kännt sig osäker och därför kontaktat kursföreståndaren och de hade kommit fram till att det vi gjort inte dög, att vi skulle göra om en massa, ta bort en sida av resultatet, resultatet på 3 sidor dög inte, måste ha fler sidor (jag anser att vi inte kan sitta och hitta på saker  bara för att få fler sidor) osv. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det hela ledde till apati gällade uppsatsen och jag gick hela juli utan att göra något och hade dåligt samvete för det. Maria och jag har haft svårt att få ihop våra scheman, det är först nu en vecka innan skolan börjar som vi har tid att arbeta med uppsatsen. Nu har vi bestämt att vi kör vårt eget race. Vi vidarutvecklar resutatet vi har så vi får ihop i alla fall 4 sidor, det får duga. Ska bli spännade att se vad handledaren säger...

Jag kommer i alla fall ta ett samtal med kursföreståndaren angående handledaren, de måste ha kompetenta handledare som KAN handleda. Eller så kan de avråda studenterna från att välja "spännande" ämnen som det inte finns särskilt mycket forskning i. Jag har gett rådet till andra sskstudenter att välj ett "lätt" ämne så som; något om diabetes eller palliativvård, där det finns miljontals artiklar att välja bland. Det kommer göra det hela mycket lättare. 

Vi lär inte bli klara innan den kliniska utbildningen startar 3/9, så det blir till att sitta på helgerna.. Tur att utställningssäsongen snart är över..

Förhoppningsvis kommer inte vår nuvarande handledare ha tid med oss så med lite tur får vi en ny. Vilket iofs kan betyda en ny männsika med en massa andra åsikter. När det så smånigom blir dags att "gå upp" med uppsatsen, kommer jag försvara den med näbbar och klor. 

Så! nu känns det bättre efter att ha ventilerat mig lite. 

Som sagt så var Maria här i dag vilket innebar en överlycklig Tristan, är det någon som han gillar så är det henne. Tristan tycker att det är synd att hon har tre läskiga katter, annars hade kunnat hälsa på henne ibland.  

Nu blir det prommis!