JAPAN!

Nu beger vi oss straxt mot arlanda för vidare färd mot -> Helsingfors -> Tokyo.

Tjing tjing!

Denna blogg har ju som ni märkt legat på sparlåga och varit nästintill stendöd. Nu sprattlar vi till lite (kan vara dödsryckningar) med några inlägg och en sammanfattning av året som passerat.
Kan snabbt konstatera att 2009 inte riktigt var mitt år, ett på många sätt konstigt år... Har mått så dåligt och därför blev bloggen lidande, och nu när jag ska summera året är det svårt att komma i håg vad som hänt...
Jag vill rikta ett stort tack till familj, vänner och kollegor för omtanke och stöd när jag mått dåligt.

Januari 
Jobbade en del natt och gillade det, fick mer tid hemma och mer tid för Tristan. Missade att det fanns en nattjänst på jobbet vilket förmodligen var lika bra med tanke på vad som skulle komma. Förövrigt hände det inte så mycket spännande denna månad. 

Febrauri
Fick frågan om det var en kastanjehund jag hade...
Påbörjade ett roligt projekt på jobbet, (slutrapporten ska in senaste torsdag) som innebär att jag granskar alla cytostatikajournaler och läkemedelsjournalerna i det program vi använder. Detta har under året gett mig tillfälle att tjata hål i huvudet på våra läkare och dra dem i öronen när de gör fel. 
Tristan passade på att bli så pass magsjuk att han var tvungen att spendera 48 h på albano djuksjukhus. Innan vetten konstaterade magsjuka misstänkte de något fel på tarmen och att en operation kanske skulle bli nödvändig. Samma kväll skulle vi på 30-års fest, en fest som för mitt lag inte var så festlig eftesom jag inte visste hur det var med Tristan.

Mars
och årets första fika utomhus vid rosendahl.
Var på opera för första gången i mitt liv, såg Macbeth, mycket bra. 
Helena & Tosca var och hälsade på oss, det blev SLRK:s årsmöte och freestyletävling den helgen.
Var på E & E:s  trevliga 60-års kalas.

April
Var ute och svirade ordentligt med mina finaste kollegor på wallmans, superrolig kväll.
Tristan och jag tog tåget ned till Hässleholm för att spendera en supermysig helg med Mia och Salma. Tristan tog sitt danska cert och blev dansk utställningschampion. I danmark träffade vi på trevliga Cathrine och Nui.
Det var nog denna månad som jag började att må skumt (eller var det tom tidigare?).

Maj
och alla symtomen eskalerade och jag mådde pyton, snittade 4 h sömn per natt. Fick tack vare vår superbästa och finaste läkare F på jobbet åka gräddfilen (att endast vänta 10 dagar tycker jag är gräddfil) till st göran och en endokrinolog och fick där diagnosen hypertyreos. Läkaren ville sjukskriva mig en månad men jag tvärvägrade, hade aldrig klarat att vara hemma, då hade jag klättrat på väggarna. Med jordens bästa kollegor var det så värt att vara på jobbet. Raraste Ul:en var snäll och skrev ut sömntabletter till mig så att jag fick sova på helgerna i alla fall. Var även en sväng till Finland där Tristan visade sig från sin allra bästa sida och kammade hem ett cert = finsk utställningschampion och slutade dagen som BIG-2:a. I finland bodde vi hos och umgicks med Terhi som har Tristandottern Sera. Så roligt att träffa dem. :D 
Väl på svensk mark igen gavs sig Tristan ut på frieri med Ida.
Hesiodos hade jordens trevligaste och roligaste kennelträff.
Skulle spela brännboll med jobbet men på grund av spöregn blev det vin och picknickande i personalrummet istället, dock ett stort manfall, ändock en väldigt trevlig kväll.

Juni
Vad hände i juni? 
Finfina kollegan Jennie och jag var på festivalen Where the action is... Vilken dag/kväll/natt. Regn regn regn regn, vin vin vin vin, trevligt sällskap och barbapappa-stalj... och bra musik
Var på återbesök till endokrin, min medicin justerades i dos och jag mådde lite bättre. Läkaren skrev dock en akutremiss till psykolog (som jag dock aldrig hörde något av). 
Månaden avslutades med grillfest hos finaste bästaste Lee och sedan rumpskakning på lokal med Katarina.

Juli
Hade finbesök av bästaste Magnuz, vi var på konsert och såg Freddie Wadling, Anna Ternheim och Thåström.
Jag var nog rätt nära en krasch.. Min chef tvingade mig mer eller mindre till sjukskrivning i 2 veckor, nu är jag förevigt tacksam för det. det blev en vecka hemma hos mamma och pappa. Sedan påbörjades semester i 4 veckor.
De tre musketörerna föddes. :D

Augusti
Semester semester.. Det blev 2 veckor i grekland, det var trevligt men när man inte mår så bra var det svårt att riktigt njuta. Efter en vecka hade jag grym hemlängtan. Väl hemkomna blev det släktträff och valpmys.
Återgick till jobbet med nya krafter.

September
Tristan fyllde veteran och gjorde premiär i veteranklassen i Högbo och på Raduno. Hade en superrolig helg med härliga människor i högbo.

Oktober
Hade trevligt besök från Lund, Sara & Peter. Vad hände mer denna månad? 
Minns ej

November
Fyllde jämt. 
Var på jordens bästa konsert med Placebo och finfint sällskap i form av Erika. Åt god mat, drack vin med Erika & Nina. Hann även med jordens mysigaste konsert med Anna ternheim tillsammans med jennie.

December
Skulle fått skånebesök som tyvärr uteblev. :( Hoppas att ni kan komma en annan gång Fick istället uppsalabesök. :D årligt besök på stora sthlm, dock utan Tristan eftersom jag missade att anmäla. Fick ledigt i 10 dagar runt jul så julen spenderades hemma hos mamma och pappa. Nyår spenderade jag jobbandes.

Skulle som vanligt behöva läsa igenom men jag orkar inte. Nu väntar jag finfint sällskap. :D 


Nu hoppas jag att 2010 blir ett bättre år.. Jag mår bra mycket bättre nu och jag har en del spännande saker på g.. En Japanresa och så ska jag börja plugga igen.. Jobba 100 % och plugga 50%, får se hur det går... 
   

Natten till fredagen så ramlade vi ned på svensk mark igen. Semestern i grekland har varit väldigt bra och varm. Får se om det kommer ettt inlägg om den sedan..
När vi vaknade i går tog vi tåget till örebro, detta för att hämta upp Tristan och bil. Tristan är lite svårtflörtad och vill inte alls verka särskilt glad över att se oss. Men det går snart över... 

I tisdags rullade Tristan och jag hem till mamma och pappa. Efter ungefär 24 timmar lämnade jag Tristan och bilen där och tog mitt 1-kronors (hurra för tradera) tåg tillbaka till sthlm. Nu är Tristan och bilen i tryckt förvar i 14 dagar medan vi är i Grekland.
I em/kväll lyfter vi så jag borde kanske sätta fart för att fixa allt och packa det sista. Vi har iofs hela dagen på oss.. men tiden har en tendens att springa i väg...

Det finns trådlöst internet på hotellet så det finns en risk att de kan bli något blogginlägg från grekland.

I dag har vi spenderat ett antal timmar på Naturhistoriska. Travandes runt, tittandes och pillandes på saker så nu är jag helt slut. Vi har ju väldigt nära till detta museum så jag tyckte att vi kunde låta bilen stå och istället cykla dit i det fina vädret. Det var en jättebra idé tills det att;
1. jag upptäckte att det var dåligt med luft i mina däck så cykeln var väldigt trögtrampad
2. när vi skulle trampa hemåt var det regn regn regn. 

Nästa gång blir det bil :P 

I går morse (förmiddag) styrdes bilen mot Eskilstuna då vi hade bestämt oss för att spendera dagen på Parken Zoo. Först tog vi en sväng förbi Kvicksund där vi lämnade in Tristan på Chateau Gustafssons.
Väl vid Parken zoo hade jag god lust att vända då det var en kö från helvetet för att komma in, har inte tålamod med sånt. Men eftersom vi väl hade kört dit kunde vi lika gärna stanna, och in kom vi även om det tog hundra år.
Vi spanade bland annat på; tigrar, lejon, flodhästar, pumor, marsvin, getter, apor och så vidare. När det sedan blev dags för glass fick vi snällt stå i kö i 45 minuter för att handla, gissa vem som var mindre glad då?
När vi kände att vi hade gjort vårt och att det var dags att rulla hemåt gjorde jag bara ett litet stopp vid chokladhjulet och vann storvinsten på mitt bästa nummer. Hej 2 kg marabou mjölkchoklad.

2 Kg tyngre åkte vi återigen till Kvicksund där vi bjöds på fika och trevligt sällskap. Dessutom fick vi med oss en nyfrisserad Tristan hem. :D Så tjusig så. Tack Lotta! 
Det blev även lite lagottomys med Lottas härliga hundar. Jag är mäkta imponerad av den riktiga godingen Pudel, vilken päls, vilka lockar... och vilken underbar hund. WOW.

För er som ännu då och då dyker in och kollar om det är någon action här så kan jag säga att ja vi lever fortfarande.
Har kännt mig fruktansvärt oinspirerad att blogga och har inget riktigt spännande att skriva om, bara gnäll. yepp, that´s me!

I dag är det min första semesterdag, den firar jag med att göra: ingenting. Så skönt så. Har dock tjuvstartat semestern med att vara sjukskriven i 14 dagar. Så egentligen är jag ju inne på tredje veckan "ledighet" men de två första veckorna gills inte. Har inga större planer för första delen av semestern, kanske göra lite dagsutflykter. Någon som har några tips?
Sedan bär det av till Grekland i 14 dagar.

På min greklandslista står följande punkter;
* Ligga på stranden och sola
* Bada, (massor)
* Snorkla
* Läsa böcker
* Dricka vin
* Äta ost

Sedan är jag nöjd.

tjing tjing!

En av de största anledningarna till att jag inte skriver inlägg är för att det bara skulle bli en massa gnäll. Gnällig och grinig har varit min melodi senaste tiden, blir rätt trött på mig själv. Det är någon annan Hannah som travar runt i mina kläder, det här är inte jag. MEN sedan 6 dagar tillbaka så har levaxindosen ökats och jag har märkt en rätt markant skillnad i min sinnesstämmning. Så skönt att hitta mig själv igen, även om det är långt kvar. 

I morse var jag på återbesök på endokrin, denna gång fick jag träffa en annan läkare än den jag träffade sist. Skrev jag om henne? Totalt ointresserad och värdelös.. Dagens läkare var dock totalt underbar, hon gav mig många bra infallsvinklar och var så engagerad. Hon tyckte väl också att sjukskrivning vore något men jag envisas med att kämpa vidare, mår ju bäst på jobbet med mina bästaste finaste kollegor. Något som jag dock ska lyssna på och som jag ska ta upp med chefen är att jag inte ska jobba kväll -dagpass efter varandra... och helst inte kvällar, utan få en ordentlig dyngsrytm.

Berättade för läkaren om hur jag mår och nedstämdheten, så hon skulle skriva en akutremiss till en psykolog, men eftersom det är sommar kan det kanske ta lite tid men hon tyckte att jag absolut skulle komma i väg så snart som möjligt, annars finns risken att nedstämdheten blir långvarig. Vi pratade även lite löst om operation, får se hur det blir med det. Jag hoppas att jag får träffa denna underbara läkare nästa gång också, om inte så ska jag proppsa på att byta till henne.
 
Tänk att en liten jäkla körtel kan ställa till med så mycket knas, vilken makt sköldkörteln har över resten av kroppen.

Tristan och hans päls har jag inte orkat med (orkar knappt med mig själv) så han har varit en enda stor tova, i söndags tog jag tag i det och kammade igenom och tog bort massa ull (finns dock lika mycket kvar). I tisdags tog jag fram saxen så nu har Trissenisse sommarfrippa. Men till Högbo så ska vi nog vara back in business.

I morgon åker Tristan till Gotland på semester en vecka. Och i morgon ska jag på fest hos darling Lee med kollegorna. :D

Det har inte varit så mycket action här på sista tiden, har inte haft ork eller motivation.
Ska trots det ära bloggen med ett inlägg.

Desto mer action var det i går, då min fina kollega Jennie och jag var på festivalen Where the action is.
Det regnade konstant så det var till att ha regnponcho över regnkläderna. Trots regnet var det en superduper trevlig dag/kväll/natt. Massa bra band så som Nick Cave, Duffy, Fever Ray, Moneybrother mfl. Och så vin.. Fast jäkligt äckligt vin, men det gick ned. Och i dag är jag lite bakis.

I natt har jag tagit igen lite sömn, har sovit 10-11 timmar, men inte utan hjälpmedel. Utan med hjälp av sömntabletter som snälla rara UL:en G skrev ut åt mig. Får lite panik när jag inte får sova.

Rastlösheten är hemsk på helgerna; har gått en riktig prommis med Tristan, dammsugit och håller på och tvättar. Även om jag håller mig sysselsatt så kryper det i kroppen på mig.

Känner att jag inte kan sitta hemma utan att göra något, så i kväll ska jag ut och dricka drinkar med min kollega J och en gammal kompis som jag inte har träffat på snart ett år. När E var mammaledig gick vi prommisar tillsammans lite då och då, nu när hon jobbar igen är det svårt att får våra scheman att stämma överens.  

Jag kan nu ta av mig jeansen utan att knäppa upp dem.

Undra om det är dags att köpa nya.
Men det finns en risk att jag kommer att öka i vikt när jag börjar medicinera.

jeans. Alla mina jeans som i vanliga fall sitter tajt och bra är nu stora så att jag får ett härligt häng.
Det är jag och raggarna. :P

På måndag får jag i alla fall komma till endokrinmottagningen och träffa en läkare.

Lite sömn vore inte fel, snittar ungefär 4 h sömn per natt (på tok för lite för mig), får sova på helgerna istället.

Det ringde precis en sköterska från endokrinmottagningen. De skulle hosta upp en tid till mig snart förhoppningsvis denna vecka. Här går det undan! :D
Först och främst ville de att jag skulle ta prover igen, komplettera med ett leverstatus. Har läst att det ska tas innan behandlingsstart.
Kunde jag komma dit och ta proverna idag undrades det, niet börjar jobbe om 2 h. Undrade om jag kan tvinga någon av våra läkare att ordinera prover och sedan faxa svaren. Oj, hej och hå vad det var besvärligt und so weiter.. J
ag gillar inte hon som ringde. Hmpf!
Får väl släpa min röv till det sjukhuset i morgon bitti (fast då ska jag ju tvätta håret) för att ta prover.

Jag är för ett och samma journalsystem för alles.

När jag skriver på bloggen försöker jag att inte vara för personlig. Har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska skriva detta inlägg eller ej. Har nu kommit fram till att jag ska göra det, främst för att bloggen fungerar som en "dagbok" vad jag gjorde när, var hur och så vidare. Jag kan gå tillbaka och kolla vad jag gjorde en speciell dag osv. Superbra.

Here goes...

Senaste veckorna har jag mått grymt konstigt, har inte riktigt kunna sätta fingret på vad, flera diffusa symtom som jag ej har fått ihop till en helhet. Den senaste veckan har har allt eskalerat, eller kanske mer exploderat. Symtom jag har kännt av är; svettningar (blir helt sjöblöt), skakar i händer och ben, takycardi (hjärtat rusar), tappat i vikt (utan att göra något), enorm trötthet men kan trots det inte sova på nätterna, känner mig hyper, känner mig fruktansvärt nedstämd (har aldrig gjort förut), kännt som en klump i bröstet (ångest, aldrig kännt tidigare), kort stubin (exploderar för minsta lilla grej).

Har inte fått ihop detta, har ej sett sambandet. I onsdags eftermiddag satt jag och beklagade mig för en av mina kära kollegor och hon försökte sätta diagnos på mig. Vi kom fram till samma sak och när jag googlade så stämde alla ovanstående symtom in.
 
I torsdags frågade jag Underläkare N om hon kunde ordinera prover på mig, bara så att jag skulle veta vad det var eller inte var. På eftermiddagen kom provsvaren och dessa var mycket avvikande mot referensvärdena. Jag har alltså hypertyreos = överaktiv sköldkörtel. Hela min kropp går på högvarv och därmed har jag alla dessa symtom. Provsvaren visade även att det är autoimmunt, dvs kroppen angriper sig själv.

När vi tittade på provsvaren var bästaste ST-läkaren F i närheten, han började ringa runt til folk, bland annat en läkare på sjukhuset för att rådfråga vad jag skulle göra. Hon rekomenderade beta-blockerare för att skydda hjärtat och få ned hjärtfrekvensen och därmed skulle skakningarna försvinna. Därefter skrev F en konsultationsremiss som vi sedan faxade till ett annat sjukhus, dit jag hör. Nu är det bara att vänta på att jag ska bli kallad till endokrinmottagningen på det sjukhuset så att jag kan få behandling. Fick även recept på beta-blockerare.

Jag ville ju bara ha provsvaren så att jag skulle kunna gå till en husläkare som sedan skulle remittera mig vidare, nu vann jag en massa tid. :D Tackade F så mycket för hans engagemang och fick till svar att han så gärna gör det för mig. Vilka arbetskamrater man har. Och vilken tur att det var just han, någon annan läkare hade kanske inte brytt sig. 

Nu när jag äter beta-blockerare rusar inte hjärtat lika mycket och skakningarna har nästan försvunnit. Men jag mår rätt kasst, alla andra symtomen är kvar och bråkar rätt rejält med mig. Jag som brukar somna innan jag ens lagt huvudet på kudden ligger nu och stirrar på klockan hela nätterna och om jag har tur får jag sova 4 timmar per natt men nu i helgen har jag fått sova i kapp lite.

Nu håller jag tummarna för att jag snart får komma till en läkare och få behandling så att jag kan bli mig själv igen.

I går var vi och gick i Bergianska trädgården, väldigt fint och det höll på att bli väldigt blött...

Bergianska ligger fint vid brunnsviken. Vatten + lagotto = med sant. 
Vi gick på en stig längs vattnet och Tristan var helt tokig, så som han alltid blir i närheten av vatten. På ett ställe var det en liten strand, gick ned med Tristan där för att han i alla fall skulle få bada tassarna. Ville inte och fick nog inte heller för den delen släppa Tristan i parken. Tristan plaskade runt i vattenbrynet. 
Sedan bestämde jag att vi skulle gå vidare, sa åt Tristan att vi skulle gå, och han följde motvilligt med några steg för 
att sedan kasta sig ut i vattnet igen. Jag som inte var beredd på detta tvära kast flög som en vante efter och höll på att plumsa i vattnet. Hann dock stanna i tid.
Det Tristan fick syn på var två personer i varsin Kanot/Kajak som han tydligen ville apportera..
Stolle!