En oändlig historia?

Det snöar en del här i uppsala och det har det gjort hela eftermiddagen. Jag är trött på snön, jag vill ha vår och sol. Iofs för att det ska bli vår måste det först bli slask, slask + lagotto = smutsig hund. Men det kan jag leva med bara snön försvinner. Under vår eftermiddagspromenad muttrade och gnällde jag för mig själv och för Tristan om den jäkla snön medan Tristan bara kollade konstigt på mig sedan körde han nosen i backen och ålade runt ett tag. Sa åt honom att passa på och springa medan han är lös, han sprang ett par steg sedan ålade han sig i snön istället. Det finns inget bättre än att rulla sig i snön tycker Trisse. Tillslut såg han ut som den där flygande hunden med fjäll på ryggen i "The Never ending Story", fast Tristans fjäll var av snö.   
I dag skötte Trissenisse sig nästintill exemplariskt när han var lös, iofs var vi i en stor inhängnad fårhage vid 4H-gården så jag behövde ju inte oroa mig för att han skulle försvinna alltför långt bort. Vid ett inkallningstillfälle tog det liite (enligt min standard) för lång tid innan han vände och kom springandes men annars var han jätteduktig.
snömonstret                      springandes

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback