Snöbollen och jag har precis kommit hem efter en eftermiddagspromenad. Känns som om Tristan har hamnat lite i skymundan de senaste dagarna, har inte haft tid att gå de där långa promenaderna utan det har Joakim fått göra. I allafall nu på vägen hem gick vi in i en av fårhagarna för att Tristan skulle få springa av sig (fast han studsar mest runt mig i hopp om godis) efter ett tag började vi gå igenom hagen för att gå hem, Tristan sprang före och då passade jag på att springa in och gömma mig bakom ett träd, satte mig på huk för att inte synas. Tristan hade sprungit fram till grinden för att kissa och nosa och när han vände sig om var jag borta. Vilken förvåning och desperation han utlyste, han sprang tillbaka, letade och letade, sprang lite länge bort och tillbaka, letade och såg förvirrad ut, plötsligt fick han upp spår och började följa det precis där jag hade gått in. Hann tänka i några sekunder att "wow nu hittar han mig" men tyvärr inte, utan plöstligt dök han av åt ett annat håll men när jag började röra lite på mig fick han syn på mig och kom rusandes i full fart för att pussas. Efter det gick han inte många meter från mig, förmodligen rädd att jag skulle försvinna igen.  Får låta det sjunka in några dagar sedan ska jag gömma mig igen, får se hur han reagerar då...