I dag har något ovanligt hänt! Jag har äntligen fått insulindelegering.
På demensboendet där jag arbetar är sjuksköterskan livrädd för att delegera.
Först när jag hade jobbat där i över ett år fick jag min medicindelegering, eftersom all
annan personal tjatade på ssk:n. Eller jag skulle ha fått delegeringen till sommaren
men hon lyckades skjuta upp det till september.
Förra våren blev det prat om att jag skulle få insulindelegering, men sjuksköterskan
försenade det hela tiden och sedan dog personen som hade diabetes så då slapp
ssk att delegera mig.

I dag har ssk gått runt och muttrat över att det inte finns personal med delegering i helgen,
Hallå jag jobbar ju påpekade jag. Då började ssk fundera på om hon skulle delegera mig,
har du gett insulin förut frågade hon, vet du hur man gör? fick lust att säga nej nej din dumma ko,
jag går bara T5, jag har ingen aning om hur man gör, känner inte alls igen symtom på hypo- eller hyperglykemi... :P  Tänkte påpeka (men sa inget) att vem var det som förra sommaren upptäckte att den här personen som har diabetes låg jättehögt i p-glucos? Jo MOI. Jag frågade en annan ssk om jag skulle kolla p-glucos för att personen var slö och nästan okontaktbar. Nej nej sa hon, det behövs inte, men vill du det så gör det  (men en viss nedlåtande ton). Då visade sig att personen hade ett p-glucos på över 28 mmol/l i fastevärde, (normalväde är ungefär 4-6). Inte konstigt att personen var slö och nästan okontaktbar. Personen är nu som sagt insulinbehandlad diabetiker.  

Efter många om och men fick jag min insulindelegering, men den satt lååångt inne *s*.
Ssk påpekade dock att i vanliga fall brukar det ta en timma att gå igenom allt (tog oss 10 min eftersom jag redan visste allt, samt att jag känner mig säker på att ge) och att man sedan under ssk:s övervakning ska ge insulin 3 gånger samt kolla p-gluckos 3 gånger.
Undra om hon kommer kunna sova nu när hon inte har kunnat övervaka mig! :P 

Någon som kan sova är i alla fall jag, är hur trött som helst!