När Tristan och jag var nästan hemma efter vår långprommis, och vi gick på gatan här utanför stannade Tristan helt plöstligt till och ställde sig och stirrade på någonting. Jag drog i kopplet och sa att nu går vi men han började morr och skälla, men det var ingenting där förutom en plstpåse som satt fast i busken. En väldigt farlig plastpåse måste det ha varit. Han urrade, morrade och skällde på plastpåsen medan jag drog med honom hem. 
Knäppgök!