I vanliga fall brukar Tristan och jag promenera en timma, på vägen hem går vi genom en utav fårhagarna för att Tristan ska få springa av sig, men han brukar aldrig springa särskilt mycket. I dag började vi med att han fick springa lös, och oj vad han kutade och gjorde av med en massa energi i 10-15 minuter sedan promenerade vi vår runda. Tristan har en tendens att dra väldigt mycket i kopplet när man går, men detta har blivit bättre på sista tiden och i dag, efter att han hade sprungit av sig drog han ännu mindre. Anledningen till att vi inte tidigare börjat med att springa lös först är för att jag har tänkt att om han får upp farten och kutar en massa då kommer han ju vilja fortsätta kuta och därmed dra ännu mer. Men tji fick jag! det hade en omvänd effekt. En del dagar går det bra att gå, han drar knappt någonting, andra dagar drar Tristan som ett lok, vissa dagar orkar inte jag bråka med honom och då åker nosgrimman (som jag alltid har i fickan) fram, då går han så fint och trippar fint brevid mig. Nosgrimman har vi bara korta stunder, annars kommer han vänja sig vid den. Antar att han börjar vänja sig vid våra promenader och att det är kanske därför han inte drar lika mycket. Han var van vid att till största delen springa lös när han var hos sin ägare, att sedan komma till oss och få gå i koppel nästan hela tiden, klart att han drar. Nu var det länge sedan vi var ute i Röbo och sprang lösa, får ta en sväng dit någon dag. Men i helgen ska vi hem till mamma och pappa, då blir det kuta av i skogen! På promenaden i dag mötte vi en kvinna som var ute och gick med 6 stycken hundar i koppel, de lyckades inte trassla in sig i varandra.. imponerande tyckte både jag och Tristan.
 
Jösses! nu är jag så trött att ögonen nästan faller i hop samt att jag ser dubbelt.. Dags att sova! Eventuella stavfel och konstiga meningsbyggnader får vara...