På vägen hem efter vår promenad gick vi som vanligt genom fårhagen för att Tristan skulle få springa av sig. Längre ned i hagen hade någon byggt en snögubbe tyvärr stod jag på för långt håll för att höra om Tristan morrade åt den men jag såg att han inte vågade gå fram till den samt hur han försökte göra sig stor för att skrämma snögubben, när jag kom fram sprang han snabbt fram & kissade på snögubben. När vi kom fram dit jag "försvann" i går höll sig Tristan oroligt omkring mig istället för att kuta fram till grinden som han brukar.  

Nu måste jag strax bege mig till jobbet....