Förmiddagen spenderades i telefonrådgivningen. Det kanske inte verkar så spännande att sitta och lyssna men det är jäkligt lärorikt. När den som söker vård anger sina symtom/besvär brukar jag snabbt försöka ställa diagnos, samt vad som skall göras, om akuttid behövs eller om personen ska få en tid nästa vecka. Observera! Allt detta för mig själv för att sedan jämföra med det ssk säger. Eftermiddagen spenderade jag och huvudhandledaren på mottagningen. Det var mest såromläggningar som stod på schemat. Vi skulle lägga om ett stort sår på en patient med elaka MRSA, ssk och läkaren lämnade mig med patienten och jag tog bort gamla omläggningen för att titta på såret. När vi var klara berättade ssk:n att läkaren bestört hade frågat henne om hon verkligen skulle lämna mig ensam i undersökningsrummet, ssk:n hade sagt att det är nog inga problem. Sedan hade hon tänkt efter en gång till och skyndat tillbaka för att kolla att allt var bra. Jag skrattade åt henne och försäkrade att jag inte hade några problem med sår, så hon behövde inte oroa sig. Sår är ju fasligt intressant. 

Förstår dock deras reaktioner, en del studenter säger kanske inte i från om det är något de känner sig osäkra inför. Det kunde lika gärna ha varit en person som tycker att sår är det äckligaste som finns och svimmat..

Nu ska jag slappa i soffan, är fasligt trött, vet knappt vad jag skriver därmed finns det en risk för osammanhängande svammel.