Morgonen började inge vidare, tåget var försenat sedan kom inte bussen som skulle ta mig till sjukhuset. Men till sist kom jag fram. Och i tid, jag hatar att vara försenad och att vara försenad till jobbet speciellt första dagen på jobbet är ett stort NO NO! 
Blev tilldelad skåp, kläder, en pärm med en massa saker att läsa in/på, och ett rött stetoskop. Å så glad jag blev över mitt röda stetoskop. Rött är en av mina favoritfärger. Tillfrågades hur länge jag ville stanna och eftersom jag ändå var där tyckte jag att det var lika bra att stanna hela dagen. 

All personal; undersköterskor, sjuksköterskor och läkare var jättetrevliga, snälla, gulliga och roliga. Jag kommer verkligen att trivas där. Det är ett lärorikt jobb där jag kommer att lära mig massor. 

På eftermiddagen hade en av läkarna ett litet kurstillfälle om cytostatika och vätskebalansen, detta var jag med på men jag känner att min hjärna var rätt proppad med information så jag vet inte hur mycket som gick in. När arbetsdagen närmade sig sitt slut var jag verkligen helt slut i huvudet. Sååå trött men samtidigt hade jag en fikadejt med Emma och lille Tim inplanerad. Var så nära att ställa in den men det gjorde jag lyckligtvis inte. Det var rätt skönt att prata av sig alla intryck med Emma.

Missade precis ett tåg hem fick då vänta 25 minuter på nästa, i väntan på tåget insåg jag hur hungrig jag var. Och på tåget höll jag på att svälta ihjäl, åt bara en lite baguette till lunch. I morgon har jag med mig matlåda. Väl tillbaka i uppsala skulle jag få vänta ett tag på bussen hem men eftersom en annan buss går till torget i närheten tog jag den bussen för att sedan gå 5 minuter. Men antingen hoppade jag på fel buss eller så har de lagt om den bussturen (skulle tro det senare) hamnade därmed 10 minuter bort istället. Morr, spott å fräs sa Hannah då!   

Nu ska jag sova i soffan.