Denna arbetsdag tycktes aldrig ta slut. Vi var på tok för många sjuksköterskor och för få patienter = ingenting att göra. Även om det kändes som om klockan stod stilla tog arbetsdagen till slut, slut!
Under eftermiddagen/kvällen fick jag och Tristan med oss J ut på en promenad. Vi skulle bara gå en liten sväng men vi var ute i mer än 2 timmar och det snöade hela tiden. Tristan rullade sig glatt i snön på lejonbacken framför högvakten. Men frågan är om inte snön vid riddarholmskyrkan var aningens bättre?
När vi kom hem var vi alla tre rätt trötta, blöta och frusna.