Mitt jobb är inte alltid det lättaste, jag jobbar med svårt sjuka människor, både unga och äldre. För att orka med gäller det att hitta en tyngdpunkt i tillvaron, en tyngdpunkt eller rättare sagt en balans där man varken är för engagerad eller för känslokall. Har hittills tyckt att det inte varit så psykiskt tungt. Tills i går. I går dog en av våra patienter och när det är en person i ens egen ålder, kan det inte hjälpas att man blir lite extra berörd.
Det är tur att vi är ett bra arbetslag där vi kan prata av oss.

Nu är det en lagotto som pockar på uppmärksamhet.