Lillgris
Lillgrisen aka Tristan är inte bara en lillgris (vet inte varför jag kallar honom för det) han är även jordens största gosegris. I går kväll låg jag och slappade i soffan. Tristan kom och lade sig vid mina fötter så jag satte mig upp och gossade med honom ett par minuter. Lade mig sedan igen. Då sätter sig Tristan upp och blänger på mig och ser ut att tänka: hey varför slutade du att klappa på mig? Sedan "slår" han på mig med ena tassen därefter vänder han på sig så att han sitter med ryggen mot mig, sedan tassar han till mig på benet. Jag anade vad han ville, så jag välte ned honom på rygg bredvid mig i soffan. Sedan somnade och snarkade han nöjt på min arm. Jättemysigt!
Riktigt myspys!
Låter mysigt! Dom vet vad dom vill våra vovvar
De blir vad man gör dem till!!! Eller hur?
ÅÅÅ du söta lillgris jag tror att Tito skall få gå skola hos dig, han gillar inte alls att vara i knät utan kelar då han ligger på golvet eller bredvid en i soffan. Blir det för varmt hoppar han ner så våra kelstunder blir korta, tyvärr.
Helena: jättemyspys!
Cavvetjejrnas matte: ja de är så mysiga så våra vovvzar
Pappa: ja det är ju så
Ulrika: ja Tristan kan lära Tito allt han kan!