Kände i går att jag var trött på att vara sjuk och sitta hemma. Så i morse hojade jag på min nya hoj, snabb som blixten till jobbet. Ok det gick inte alls särskilt fort uppför monsterbacken, där fick jag gå. Förövrigt så får cykeln ett bra betyg.
Det var roligt att vara tillbaka på jobbet och få träffa mina kära kollegor, jag var dock förpassad till läkemedelsrummet för att städa, rensa och räkna narkotika (något jag lovade chefen att göra innan semestern, i dag ångrade jag mig). Hann inte bli klar men förhoppningsvis kan jag fortsätta i morgon.

Har ju inte varit på jobbet sedan förra tisdagen, fick i dag reda på att i onsdags gick en av våra patienter bort. Huu det är alltid extra tungt när så unga personer dör. Den här personen "känns" lite extra för mig, har haft hand om henne mycket och lärt känna henne väl. Alltid så himla positiv och glad, ända in i slutet.
20 år är ingen ålder!