Det känns som om mitt huvud kommer att implodera...

I går kväll var mina härliga arbetskamrater (inte alla, men många) och jag på Wallmans salonger. Egentligen hade jag ingen större lust att följa med, var mest trött och kände mig som en riktig party pooper men efter många om och men så gick jag. Och det är jag glad för, gud så roligt och trevligt vi hade. De som uppträdde var så duktiga på att sjunga och dansa och maten var riktigt bra (hade beställt kyckling  så jag bad om at få den utan glasbitar). Vinet var gott och likaså drinkarna. När showen var slut vid 23.30-tiden begav sig de flesta hemåt.
Jennie, Karin och jag stannade dock kvar för att dansa och dricka fler drinkar. Karin gav upp efter en stund medan Jennie och jag höll ut (jag höll dock på att ge upp tidigare efter att två fula killar ville dansa med mig. Ser jag intresserad ut? nä just det, låt mig dansa i fred) fram tills stängningsdags. Jennie och jag delade på en taxi hem och i säng kom jag vid 01:30. När jag kom hem kom Tristan och mötte mig och såg ut att tänka: jahaja det passar att komma hem nu! Sedan vände han och gick och la sig igen.

I dag mår jag som jag förtjänar; bakis som ett tåg med en huvudvärk from hell. Trodde inte att jag skulle klara av att gå ut med Tristan i morse men på något sätt lyckades jag släpa mig en runda. Sov två timmar mellan 10 och 12, nu pockar Tristan på uppmärksamhet så jag försöker förbereda mig på att gå ut på långprommis.

Det är så dumt av mig att sova bort hela dagen när jag är ledig :P
Känns som om jag inte har tid att sova/slappa bort en hel dag nu för tiden. När jag var yngre hade jag inget emot att ligga hela dagen i soffan eller sängen, nu vill jag få ut mer an dagarna. Det är tur att jag festar och dricker alkohol så sällan, kan inte ens komma ihåg när jag var ute och svängde mina lurviga senast. 

Tjing tjing!