Då var det här året snart slut, ska bli spännande att se vad 2009 har att bjuda på. 2008 har banne mig varit ett väldigt intressant år, det har hänt mycket spännade och jag har lärt mig otroligt mycket. Vilket jobb jag har! man lär sig nya saker varje dag och träffar dagligen nya människor. Så himla roligt, känns dock konstigt att säga roligt om ett jobb när man jobbar med cancerpatienter. Men det är inte bara ond bråd död. 
En "kort" sammanfattning av året kan väl kanske vara på sin plats.

Januari.
Efter 3 år så tog jag äntligen examen från sjuksköterskeutbildningen. Tre dagar efter examen började jag jobba på 54:an, ett helt underbart ställe där jag trivs som fisken i vattnet både med kollegor och patienterna.

I Februari packade vi ihop våra saker och flyttade från Uppsala till vår underbara lägenhet  i stockholms innerstad. Centralt men så nära till skog och underbara promenadställen.

Mars och fick jag tillsvidareanställning på jobbet. Nu blir de aldrig av med mig...
Vaknade en morgon av en jäkla smäll, någon hade smällt en bilbomb på gatan utanför, här i sthlm händer det grejer..
Var på årets första utställning på älvsjömässan, det var ingen succé.

April och jag kan inte komma på något jättespeciellt som hände då.

Maj var vi nere i Hässleholm och hälsade på Mia och Salma. Tillsammans med Ulrika tog vi en trip över till danmark där Tristan och jag nosade på ett cert, så nära. Men nära skjuter ingen hare. Vi hade en jättetrevlig och rolig helg tillsammans. I maj var vi även på utställning i österbybruk där Tristan blev 4:a i bhkl. Årets "bästa" och enda bhklplacering efter denna utställning har vi bara varit på 3 utställningar, askersund, WDS & WDLRS.

I Juni var vi på gotland och firade J:s lillebror som tog studenten. Tog även årets första dopp för Tristan var det inte årets första dopp... Fick ryggskott och kunde knappt gå.

Juli innebar WDLRS på stäket och WDS på älvsjömässan. Massa massa lagottos. Så roligt att få vara med och att få titta på massa snygga hundar och träffa massa trevliga människor. Extra roligt var det att få förtroendet att visa Magic Storms Franco på världsutställningen och där sluta som 3:a i öppna klassen.
Denna månad innebar även semester, vi hängde på gotland, solade och badade varje dag.

Semestern fortsatte in i Augusti. Vi återvände till fastlandet och spenderade tid hemma hos mamma och pappa. Planen var sedan att åka nedåt landet, hälsa på kompisar i gbg och i lund för att sedan tillsammans åka med Mia och Salma till den stuga vi hyrt i danmark. I danmark var det hundutställning inplanerat. Det var här Tristan blev sjuk, med neurologiska symtom så som ansiktspares och nedsatt balans, han gick som om han var full därmed blev det ingen resa nedåt landet och inget träffande med Mia och Salma.
Många timmar på strömsholm blev det, många tankar passerade våra huvuden; hjärntumör, blödning, propp?! och en del tårar blev det. Strömsholm ville behålla Tristan och göra en MR men jag vägrade lämna kvar honom för om han skulle bli sämre så har vi veterinär runt knuten och skulle han plötsligt dö (ja de tankarna hade jag innan vi visste vad det var) så skulle han göra det hemma, i närheten av oss. Vilken nytta skulle en MR vara? Om de skulle hitta något, vad skulle de göra åt det? Finns ju inget att göra. Vi beslutade att avvakta med MR någon dag. Finaste Tristan var dock glad hela tiden, åt och drack. Hemkomna på kvällen så ringde Strömsholm, alla blodprover var bra. Dagen efter ringde de igen, Tristan hade skyhöga värden på borreliaprovet.. Borrelian var därmed boven i dramat. Vilken lättnad! Lite antibiotika så skulle saken vara biff? Än en gång ett stort tack till alla som visade sitt stöd i och med detta.
Tristan blev en nakengotto när jag klippte ned honom totalt.

I September var jag i gång och jobbade igen efter en jäkla förkylning. Tristan åt färdigt sin antibiotikakur på 3 veckor, då han fortfarande var sned blev det 3 veckor med antibiotika till. Veterinären tjatade fortfarade om att göra MR då han fortfarande var sned efter 3 veckor med ab. Nu är jag inte så bra på djur men på människor så vet jag att det är ingen pares som släpper och försvinner på 3 veckor. Tristans återfick sin balans. 
I början av denna månad blev mormor ganska plötsligt sämre och vi förstod att hon skulle somna in. Jag drömde att mormor somnade in och när jag vaknade på morgonen så hade hon somnat för alltid. 

oktober började med något som inte är så roligt; begravning. Jag hatar begravningar. Mormors begravning var väldigt fin och lugn. Efteråt fikade vi alla (alla = moster, morbror, kusiner med respektive) hemma hos mamma och pappa. På kvällen var vi ute och åt en förträfflig middag innen i örebro. Det är synd att släkten samlas så sällan...
Det blev även en resa till Paris med jobbet. Gratis resa, boende och mat. Vi fick dock inte så mycket egentid men vi hann med Eiffeltornet och lite andra saker. Konstaterade att jag måste åka till paris igen. Helgen när jag kom hem från Paris så kom moster och mina kusiner på middag, de var på shoppingweekend här i sthlm. Jätteroligt att träffa dem igen.

November och vi kom upp i 100 dagar efter besöket hos veteriären och vi hade fortfarande inte gjort någon MR som veterinärerna proppsade på. Vi upplevde dock Tristan som så gott som återställd, man ser inte längre att han är sned, bara ibland då han vill ha något så håller han huvudet på sned. Tristan var ute på friartag och som tröst hade vi finbesök av rara lilla Ida, plåstret från kvicksund. Mysigare hund får man leta efter. 

December och vi fick besök av Mia och Salma. Så roligt att träffa dem igen. Och som grädde på moset kom även Ulrika och Ofelia på besök (+ mamma och tjejerna). Många lagottos blev det! Jul och nyår förflöt lungt och stilla. Fick jordens bästa julklapp av J, en ny laptop. Jag köpte (ur min synpunkt) jordens sämsta till honom; en box med hela vita husetserien. Nu är det inget annat som går på vår tv... Jag tycker inte att det är så jättespännande...
 

Skulle förmodligen behöva läsa igenom ovanstående text men det orkar jag inte..