När man är ute på prommis med Tristan har han en tendens att dra jäkligt mycket. Ibland drar han mindre och ibland är han rent förjäklig! Men sista tiden drar han knappt något överhuvudtaget. Utan han går snällt vid min sida, ibland så nära så att han nästan fäller mig.
Allt detta för att jag har frolic i fickan. Och när han tycker att han har fått för lite frolic, går han ett steg bakom mig och puttar på mitt lår med nosen. 
Stolle!

Vad gör man inte för lite godis.. 

I helgen skulle mamma, Lotta och jag ha åkt till utställningen i sundsvall men det har vi ställt in. Fixa har kliat bort halva ansiktet, Lotta har gort illa sin ena axel och jag har varit magsjuk i veckan och känner mig inte hundra plus att jag har tusen grejer att ordna med i helgen, plus att vi får besök så att jag prioriterar att vara hemma.