Därför är jag arg del II

Nu är jag inte arg längre men här kommer fortsättningen...
Förra veckan skrev jag
detta inlägg om den där jäkla sura gubben på jobbet. Sedan dess har det varit ett par turer med honom... Jag har hållt mig på behörigt avstånd, orkar inte bråka med honom.. I dag var det ett möte med gubben, ssk och den person som ska fungera som vår chef tills vår nya chef börjar i augusti. Det ordet som beskriver den personen bäst är ordet: SUBBA.

Efter diverse tugg med gubben föreslog jag att vi när alla tre (ssk, jag samt gubben) var samlade skulle prata om vad han har för problem med mig. Varpå gubben bara tittar på mig och frågar vad då vad pratar du om?
Varpå jag citerade saker som han ett flertal gånger sagt till mig samt att det mer eller mindre varit hot. Påpekade även för gubben att han inte ville tala om för mig vad jag gör "fel", att det var han som ville prata om det i närvaro av ssk.
Gubben menade då att han har minsan aldrig sagt något av dessa saker...
Blir man trött eller? 

Nästa gång ska jag spela in honom om eller när han kör i gång igen.  
Men det var som jag anade, att han inte har något att komma med. han känner sig bara hotad av mig som person för att jag är rak, ärlig och vågar säga vad jag tycker. Dessvärre går det inte att diskutera med gubben, han har aldrig fel och säger man emot honom får man fan för det. Att prata med honom är som att försöka diskutera med ett litet barn.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback