Vet inte riktigt vart jag ska börja..  Kanske ska ta och tacka för alla gratulationer vi har fått, både via mail och bloggen.

Obs, bilderna nedan är ej redigerade på något sätt och orkar inte göra det heller, så ni får hålla till godo ändå.

I torsdags packade vi in oss i bilen och tog nattbåten till Åbo, Finland. Tristan var lite farlig att ha ute på däck, han var på tok för intresserad av vattnet och hade han fått hade han säkert hoppat över bord.

Tristan och jag på däck.

På fredagsmorgonen var det till att gå upp tidigt för att hinna äta frukost innan vi var framme i finland vid 07. Någon var väldigt trött..

Snarkgotto.

Bilen styrdes mot Tampere men eftersom jag var så jäkla trött efter att bara ha kunnat sova 2 timmar på natten så stannade jag för att sova en stund. Väl framme i Tampere fick vi äntligen träffa Terhi & Sera. Så roligt att äntligen få träffa dem. Sera är en verkligen en feminim avbild av sin fader Tristan.

Sera & Tristan

Väl hemmastadda hos Terhi for vi till ett köpcentrum i närheten där åt vi mat och shoppade lite. På kvällen kom en kompis till Terhi förbi, vi drack vin och hade allmänt trevligt.


Terhi och Tristan myser

Lördagsmorgonen var det återigen dags att gå upp tidigt för att infinna sig på utställningen.
Det var en del hundar före oss men det blev till slut vår tur.


Domaren klämmer och känner.


Jo, svansen sitter fast.


Hurra! Vi vann. :D

Dagens kritik är översatt från finska till engelska av Terhi.
Strong built male, compact body which has excellent strong head. Good neck, body and angulation.
Excellent quality of coat. Powerfull movement. Masculine all over.


Sedan skulle alla vinnare fotas.


Tristan firar genom att äta blodpudding ur en av pokalerna


Tristan vilar sig i form inför grupptävlingen 

Hade inga större förväntningar inför gruppen men tänkte att vi lika gärna kunde stanna. Och det gjorde vi rätt i... Domaren log hela tiden medan hon tittade, klämde och kände (länge) på Tristan i förbedömningen. Fick känslan av att hon verkligen gillade Tristan. Sedan var det dags att ta sig in i finalringen där vi blev utplockade och helt plötsligt insåg jag att vi nog skulle bli placerade. Domaren placerade 3.an och 4:an sedan gick hon mellan Tristan och en annan hund, hon tycktes ha väldigt svårt att bestämma sig. Slutligen kom vi som sagt på 2:a plats. Inte illa pinkat! :D

 
Och så blev det till att posera...
En stor rosett, en stor säck mat och en stor pokal. Är det för att det kallas BIG?


Sedan ville vi själva ha en bild med alla rosetter och grejer.


Ännu mer poserande


Likheten ligger nog i tungorna

Sera var hemma medan vi var på utställningen, när vi kom hem hade hon gnagit sig igenom en plastpåse, en kartong och ännu en plastpåse för att komma åt och äta upp ett halv kilo basset lakritskonfekt. Sera gick sedan under namnet Miss Basset. Hon kräktes lite sedan...
Under kvällen firade vi Tristans; championat, BIR & grupplacering med mousserande vin och god mat. :D

Söndagen var det till att gå upp ännu tidigare för att åka till Rauma och utställningen där.
Denna dag hade vi ingenting att hämta, domaren letade bara fel och gillade inte alls Trisse.
Men det gör inget om vi fick nöja oss med en sketen BH 4:a placering. Vårt mål med resan var ju med rågor redan uppnått.

Söndagens kritik: 7,5 years. Could do with a bit more length of legs. correct bone and substance. very typical in head profile. Correct muzzle and scull. Normally angulated front and rear. Topeline can be a bit stronger. very good coat quality. Movement ok. Nice temperament and presentation


Dammig blev man på denna grusplan.

Efter utställningen for vi mot Turku för att sätta Terhi på tåget tillbaka till tampere och för att vänta på båten. Det blev ett par timmar i Turku, tittade på slottet, gick och strosade längs vattnet i hamnen. Jättemysig stad.

och jättemysigt gräs att rulla sig om man är en lagotto.. 

På båten lade sig Tristan i en av sängarna i hytten och låg där och tittade ut genom fönstret på vattnet och suckade tungt. Antar att han önskade att han fick bada..
I morse vid 06 var vi på svensk mark igen.

Tusen tack till Terhi för att vi fick bo hos dig och för sällskap hela helgen. Det har varit så roligt. Jag hoppas att vi snart ses igen. :D Och att du kommer hit till sverige och hälsar på.

Hesiodos Pascal Di Fiocco vann i dag cert och slutade som BIR i Tampere, Finland för domaren Paula Rekiranta. 
Tristan kan nu även lägga titeln Finuch till sina meriter.
Som grädde på moset avslutade Tristan dagen med att bli BIG-2:a (endast slagen av hunden som slutade som BIS-2a.) för domaren Eeva Anttinen.



Se vilka fina pokaler och rosetter Tristan vann. :D

I natt har jag tagit igen lite sömn, har sovit 10-11 timmar, men inte utan hjälpmedel. Utan med hjälp av sömntabletter som snälla rara UL:en G skrev ut åt mig. Får lite panik när jag inte får sova.

Rastlösheten är hemsk på helgerna; har gått en riktig prommis med Tristan, dammsugit och håller på och tvättar. Även om jag håller mig sysselsatt så kryper det i kroppen på mig.

Känner att jag inte kan sitta hemma utan att göra något, så i kväll ska jag ut och dricka drinkar med min kollega J och en gammal kompis som jag inte har träffat på snart ett år. När E var mammaledig gick vi prommisar tillsammans lite då och då, nu när hon jobbar igen är det svårt att får våra scheman att stämma överens.  

Jag kan nu ta av mig jeansen utan att knäppa upp dem.

Undra om det är dags att köpa nya.
Men det finns en risk att jag kommer att öka i vikt när jag börjar medicinera.

jeans. Alla mina jeans som i vanliga fall sitter tajt och bra är nu stora så att jag får ett härligt häng.
Det är jag och raggarna. :P

På måndag får jag i alla fall komma till endokrinmottagningen och träffa en läkare.

Lite sömn vore inte fel, snittar ungefär 4 h sömn per natt (på tok för lite för mig), får sova på helgerna istället.

Det ringde precis en sköterska från endokrinmottagningen. De skulle hosta upp en tid till mig snart förhoppningsvis denna vecka. Här går det undan! :D
Först och främst ville de att jag skulle ta prover igen, komplettera med ett leverstatus. Har läst att det ska tas innan behandlingsstart.
Kunde jag komma dit och ta proverna idag undrades det, niet börjar jobbe om 2 h. Undrade om jag kan tvinga någon av våra läkare att ordinera prover och sedan faxa svaren. Oj, hej och hå vad det var besvärligt und so weiter.. J
ag gillar inte hon som ringde. Hmpf!
Får väl släpa min röv till det sjukhuset i morgon bitti (fast då ska jag ju tvätta håret) för att ta prover.

Jag är för ett och samma journalsystem för alles.

När jag skriver på bloggen försöker jag att inte vara för personlig. Har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska skriva detta inlägg eller ej. Har nu kommit fram till att jag ska göra det, främst för att bloggen fungerar som en "dagbok" vad jag gjorde när, var hur och så vidare. Jag kan gå tillbaka och kolla vad jag gjorde en speciell dag osv. Superbra.

Here goes...

Senaste veckorna har jag mått grymt konstigt, har inte riktigt kunna sätta fingret på vad, flera diffusa symtom som jag ej har fått ihop till en helhet. Den senaste veckan har har allt eskalerat, eller kanske mer exploderat. Symtom jag har kännt av är; svettningar (blir helt sjöblöt), skakar i händer och ben, takycardi (hjärtat rusar), tappat i vikt (utan att göra något), enorm trötthet men kan trots det inte sova på nätterna, känner mig hyper, känner mig fruktansvärt nedstämd (har aldrig gjort förut), kännt som en klump i bröstet (ångest, aldrig kännt tidigare), kort stubin (exploderar för minsta lilla grej).

Har inte fått ihop detta, har ej sett sambandet. I onsdags eftermiddag satt jag och beklagade mig för en av mina kära kollegor och hon försökte sätta diagnos på mig. Vi kom fram till samma sak och när jag googlade så stämde alla ovanstående symtom in.
 
I torsdags frågade jag Underläkare N om hon kunde ordinera prover på mig, bara så att jag skulle veta vad det var eller inte var. På eftermiddagen kom provsvaren och dessa var mycket avvikande mot referensvärdena. Jag har alltså hypertyreos = överaktiv sköldkörtel. Hela min kropp går på högvarv och därmed har jag alla dessa symtom. Provsvaren visade även att det är autoimmunt, dvs kroppen angriper sig själv.

När vi tittade på provsvaren var bästaste ST-läkaren F i närheten, han började ringa runt til folk, bland annat en läkare på sjukhuset för att rådfråga vad jag skulle göra. Hon rekomenderade beta-blockerare för att skydda hjärtat och få ned hjärtfrekvensen och därmed skulle skakningarna försvinna. Därefter skrev F en konsultationsremiss som vi sedan faxade till ett annat sjukhus, dit jag hör. Nu är det bara att vänta på att jag ska bli kallad till endokrinmottagningen på det sjukhuset så att jag kan få behandling. Fick även recept på beta-blockerare.

Jag ville ju bara ha provsvaren så att jag skulle kunna gå till en husläkare som sedan skulle remittera mig vidare, nu vann jag en massa tid. :D Tackade F så mycket för hans engagemang och fick till svar att han så gärna gör det för mig. Vilka arbetskamrater man har. Och vilken tur att det var just han, någon annan läkare hade kanske inte brytt sig. 

Nu när jag äter beta-blockerare rusar inte hjärtat lika mycket och skakningarna har nästan försvunnit. Men jag mår rätt kasst, alla andra symtomen är kvar och bråkar rätt rejält med mig. Jag som brukar somna innan jag ens lagt huvudet på kudden ligger nu och stirrar på klockan hela nätterna och om jag har tur får jag sova 4 timmar per natt men nu i helgen har jag fått sova i kapp lite.

Nu håller jag tummarna för att jag snart får komma till en läkare och få behandling så att jag kan bli mig själv igen.

I går kom det en bekräftelse på Tristans danska championat. :D

Hurra hurra!

Nu ska jag fundera på om jag ska författa ihop ett annat inlägg eller inte..

I går var vi och gick i Bergianska trädgården, väldigt fint och det höll på att bli väldigt blött...

Bergianska ligger fint vid brunnsviken. Vatten + lagotto = med sant. 
Vi gick på en stig längs vattnet och Tristan var helt tokig, så som han alltid blir i närheten av vatten. På ett ställe var det en liten strand, gick ned med Tristan där för att han i alla fall skulle få bada tassarna. Ville inte och fick nog inte heller för den delen släppa Tristan i parken. Tristan plaskade runt i vattenbrynet. 
Sedan bestämde jag att vi skulle gå vidare, sa åt Tristan att vi skulle gå, och han följde motvilligt med några steg för 
att sedan kasta sig ut i vattnet igen. Jag som inte var beredd på detta tvära kast flög som en vante efter och höll på att plumsa i vattnet. Hann dock stanna i tid.
Det Tristan fick syn på var två personer i varsin Kanot/Kajak som han tydligen ville apportera..
Stolle!